Fabian Andersson
Är man en bra tränare bara för att man varit en bra spelare? Och går det verkligen att bli profet i sin egen stad?
Senaste veckan har mestadels handlat om den europeiska fotbollen. Champions League och Europa League är inne i avgörande stadier, och jag måste säga att jag älskar det här slutspelet. Matcher varje kväll, den ena med en större skräll än den andra, och sen rullar det vidare. Och nu är vi redan framme vid semifinaler, och mitt tips om PSG som slutlig vinnare lever – även om Bayern München nog får ses som favoriter om man nu slår ut Lyon ikväll.
Apropå just favoriter, så har två sådana åkt ur turneringen innan man ens han blinka. Både Juventus och Barcelona stod för rent ut sagt dåliga prestationer, och var egentligen aldrig nära att ta sig vidare. Det blev också de sista matcherna i klubbarna för tränarna Maurizio Sarri och Quique Setién som båda fick sparken direkt efter uttåget. Ersättarna? Den forna spelaren Andrea Pirlo har presenterats som ny tränare för Juventus, och Barcelona ryktas ha gjort klart med Ronald Koeman. Vad de har gemensamt? Båda har naturligtvis spelat i klubbarna innan. Här ser vi en trend ute i Europa idag där många lag blickar mot tränare som har ett förflutet i klubben som spelare. De ”kan klubben” så att säga, vilket blev det absolut mest använda uttrycket när Solskjaer tog över Manchester United för dryga två år sedan.
Men blir man verkligen en bra tränare för att man varit en bra spelare? Om vi tar tränarjobbet i Juventus som exempel så är det enligt mig ett jobb man ska förtjäna som tränare. Det är ett av de absolut största jobben som finns, och ett jobb alla drömmer om. Har Pirlo, med en vecka som tränare i Juventus U23 som största merit, förtjänat det jobbet? Tveksamt. Kommer han lyckas? Vi får se. Men vad händer med hans eftermäle som spelare om han inte gör det? Samma frågor ställdes när Lampard tog över Chelsea, när Solskjaer tog över United och när Alan Shearer för några år sedan fick för sig att tacka ja till tränarjobbet i Newcastle.
Nu undrar ni antagligen var jag vill komma i den här diskussionen. Min åsikt är att man som oerfaren tränare tar en stor risk att ta över en storklubb som första jobb. Och som tränare tror jag att man ska försöka undvika den miljön man var i som spelare. Dels för att utmana dig själv, men också för att skaffa nya erfarenheter och influenser innan du är tillbaka på världstoppen. Det känns som klubbarna i större utsträckning nuförtiden värderar nostalgi före kompetens. Sitter ni nu hemma och tänker: Fabbe är ju helt ute och cyklar här – Pirlo är världens bästa tränare. Kommentera!
——————————————————
För två veckor sedan gick jag hårt åt publikförbudet i lokalfotbollen. Sen dess har restriktionerna släppt, och på flera idrottsplatser är nu 50 åskådare tillåtna. Kul att Folkhälsomyndigheten och politikerna läser den här bloggen…..
——————————————————
Det var allt för den här veckan. En vecka där Football Manager-spelandet har legat på vilopaus efter att ha börjat mitt nya jobb. Men i helgen fortsätter resan med Millwall mot PL.
Hörs nästa vecka!
Ciao
Det är otroligt intressant. Jag tycker det delvis är kul men samtidigt är det en stor risk dessutom. Pep Guardiola var långt ifrån testat på högsta nivå när han tog över Barca och resten är historia. Det finns många historier men vad jag har förstått så tenderar före detta mittfältare att lyckas bättre än vad exempelvis mittbackar och anfallare som tränare. Jag låter det stå osagt men ändock intressant.
Riktigt bra text. Håller med Danne lite där också. Som i mitt fall som United supporter så tycker jag någonstans att man gjorde rätt när man tog in Solskjaer. För varken LvG, Mourinho och Moyes lyckades ju inte hålla omklädningsrummet tillslut där får vi se vad Ole kan göra. Men sen kan jag köpa att han anställdes på för lösa grunder som Martin Åslund nämner i diverse studios. Vi har inte lyckats haft is i magen, vi ville gärna ha Pochettino men hade inte ro att vänta. Säger mycket om klubben nu att vi inte har den där sista när det gäller till affärer eller spelare. Angående Pirlo så är det ju som sagt svårt och sia om men tror likt Zidane att han har en bra aura som gör att han får spelarnas respekt. Men som sagt det är vad jag tror 🙂
Allting är egenligen Peps fel, det var då trenden började med att anställa klubbikoner. Som Milanfan har det varit en katastrof, Seedorf usel, Inzaghi halvdan, Brocchi sämst ever. Gattuso gjorde det väl godkänt men är väldigt likt Mihajlović, ingen direkt spelide och mycket grinta. Mycket flörtande med fans när man gör en sådan anställning. Snarare ett uddantag att det ska funka än regel, men vissa har fungera såsom Ancelotti i Milan, Pep i Barcelona och Zidane i real. Man ska dock inte tro allt kommer ordna sig bara för man anställer någon som känner klubben
Sen får man dessutom fundera på hur det har sett ut INNAN den befintliga tränaren kom in i klubben. Som i Solskjaers fall så fick han en otroligt svår uppgift och näst intill omöjlig att räta ut problemen eftersom tränarna efter SAF och innan OGS har försökt sätta sin prägel på truppen och fått värva de spelare som ansågs passa just den filosofin. Lite som i Barca för att nämna ett storlag eller Malmö FF som ett svenskt lag. Tålamod men inom rimliga gränser.