Fabian Andersson
Veckans blogg lyfter insikten av att man kan älska en spelare man aldrig sett spela.
Det var i onsdags som fotbollsvärlden förändrades på bara en sekund. Diego Armando Maradona hade dött, och en hel värld sörjde. Argentina stannade av, i staden Neapel rinner tårarna nerför invånarnas kinder fortfarande och precis alla som någon gång haft ett intresse för fotboll berördes utav nyheten. Nu har ju nästan allt om Maradona redan skrivits, och det finns andra som sätter bättre ord på känslorna kring honom än vad jag gör här. Men tänkte ändå ge min bild av honom och hans påverkan på mitt liv.
Jag har aldrig sett Maradona spela då jag föddes precis före han leddes av från planen i VM94. Under min uppväxt förekom han dock flertalet gånger när min pappa pratade om honom, men då handlade det främst om hans bravader utanför fotbollen. Men det födde ett intresse, jag ville veta mera om den här, vad jag upplevde, beundransvärda människan. När jag sedan blev äldre började jag studera videoklipp, läsa texter och blev bara mer och mer fascinerad av den lille korta krullhåriga spelaren med nummer tio i Argentina. Han kom att betyda mycket för mitt fotbollsintresse, trots att jag aldrig upplevde honom på riktigt. Det är egentligen något som säger allt om hur han var Maradona. Fängslande, underhållande och helt enkelt en väldigt fantastiskt fotbollsspelare.
Och jag är inte ensam om att blivit berörd av Maradona utan att egentligen sett honom spela fotboll. Frågar man dagens 10-åringar vem valfri idrottare på 80-90-00-talet är har de ofta ingen aning. Men när jag kom till mitt jobb som mellanstadielärare i torsdags var Maradonas död det första eleverna nämnde. Och det gjorde något med mig, jag blev varm inombords och vi pratade länge om vem han var, och tittade också på hans ikoniska uppvärmning tillsammans efter en elvs önskemål. Ett ögonblick jag kommer ta med mig länge. För tänka sig att man kan beröra en hel värld, alla åldersgrupper, alla sorters människor, bara genom att spela fotboll. Är det inte helt fantastiskt?
Grymt Fabbe.
Känner likadant även om jag hann se Maradona spela.
Har inga minnen av honom som kan göra honom rättvisa, men blev ändå sjukt känslosam över alla hyllningar.
Fint skrivet Fabbe! Kan rekommendera det här klippet om Maradona med Arne Hegerfors: https://www.youtube.com/watch?v=YKqPTpvcaSo&ab_channel=sportyzan
Ja, vad ska man säga? Bara man tänker på hur han spelade, med den magiska touchen och spelförståelsen, det går inte att beskriva. Blir f*n tårögd när jag bara tänker på det och sedan förstå att människan är död även om han för evigt kommer att finnas med en i minnet.