Förra veckan tokhyllade jag (och många andra) Djurgården. Klart som korvspad att de skulle förlora mot Degerfors helt enkelt.
I förra veckans blogg var en av sakerna jag tog upp att Djurgården såg ruskigt stabila och starka ut. Då var jag ändå sparsam i mitt beröm jämfört med i stort sett varenda sportjournalist som bevakar allsvenskan. Under veckan har vi kunnat läsa att Djurgården har brutit Malmös dominas, man har enligt statistiken redan vunnit guldet och frågan var egentligen om det var någon mening att något annat lag ens försökte vinna mot dem?
Hoppas Degerfors aldrig lämnar Allsvenskan igen. pic.twitter.com/iuRX1XBMAs
— Emil (@MedGuldkant) May 10, 2021
Därför kom det lite som ett brev på posten att man skulle få svårt att följa upp vinsten mot MFF när man begav sig mot Stora Valla i söndags. Där möttes man av en dålig gräsplan, ösregn, en VIP-avdelning i form av ett öltält, Vodka Cola i baren och ett heltaggat hemmalag. Degerfors har annars varit lite av en besvikelse för mig. När jag såg de i Svenska Cupen mot Elfsborg trodde jag man skulle klara kontraktet i år relativt enkelt, men så ser det inte ut att gå. Men att man har en hög högstanivå visade man i helgen och Victor Edvardsen är en måltjuv som man bara älskar att se som gammal anfallare. Innan säsongen sa han att tio mål är “skamgränsen” som anfallare i serien – högst oklart om t.ex. den gamla Djurgårds- och Helsingborganfallaren Micke Dahlberg håller med.
Som de flesta vet håller jag själv till i Borås, och följer därav Elfsborg ganska noga. Inför säsongen höjde jag varningsflaggan kring att årets säsong skulle kunna bli en besvikelse för alla supportrar. Efter fjolårets andraplats har många supportrar skruvat upp förväntningarna igen, men enligt mig talade ingenting för att den andraplatsen skulle upprepas. Man gick igenom fjolåret nästan helt utan skador, och med en formtoppad offensiv. Ingen kan förvänta sig att man skulle ha samma utdelning i år, och det har också visat sig. Rasmus Alm och Simon Olsson är skadade, Per Frick och Leo Väisänen har dragits med skadeproblem hela försäsongen, och där bakom är truppen tunn. Lägg därtill att Jesper Karlsson-ersättaren Jeppe Okkels inte verkar ha noterat att säsongen dragit igång. Någon som ens vet om han hittat ut till planen på Borås Arena än så länge?
Nej, Elfsborg får vara nöjda med en mittenplats i år.
I Superettan har IFK Värnamo överraskat allt och alla. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det som utifrån ser ut som ett ihoppaplock av spelare från ett gäng länder, kryddat med unga oerfarna spelare, skulle göra så här bra ifrån sig. Men det är något med den småländska småstaden som gör att man ofta levererar. Sen har de ju Jonas Thern – och han verkar faktiskt kunna trolla med knäna. Imponerande!
Det var mina noteringar från den svenska fotbollen den senaste veckan. Håller ni med? Missade jag något? Kommentera.
Intressanta iakttagelser! Ska villigt erkänna att jag också trodde på en stabil seger för Djurgården mot Degerfors efter bägge lagens inledning. Ölbacken älskar man ju! Undrar verkligen vilken öl det kan vara?
Man kan ju alltid diskutera vilka som topp eller flopp bland spelarna än så länge…
*För mig är Marko Johansson och MFF´s försvarsspel Flopp!
*Stefanelli, som någon i detta forum höjer lite för mycket, vars ineffektivitet är enorm, Flopp! Colak ligger på samma nivå!
*Tolinsson, visst han är ung, men inte håller han en önskvärd nivå om Real IFK 2.0 ska hamna i toppen. Alldeles för stabbig.
*Vad ska man tycka om Hamsik?
*Adegbenro är ju bara så klockren, så jag nästan undrar hur alla kan ha missat honom?! Han var mitt val av anfallare innan Peking fick till transfern och innan Colak ens var påtänkt i MFF… (Bevis finns på SMS 😉 )
*Ylätupa och Bilal på AIK´s mittfält måste jag motvilligt erkänna känns spännande.
*Amoo, en riktig TOPP!! Behöver jag ens motivera varför? Han borde bara spela i ett bättre lag i Allsvenskan först innan han drar vidare! 😀