Anekdoter från en karriär

Jag bad ju om att få lite hjälp med  uppslag till teman på AW och denna veckan kommer jag därför att svara på lite frågor från Nemanja på forumet. Han har ställt lite frågor om min karriär och därför tänkte jag nu svara på dom så mycket jag kan. 

– Hur kommer det sig, trots ditt uppenbara hjärta för Blåvitt, att allting tog fart i Häcken och att du inte hamnade i Blåvitt direkt?

Det enkla svaret är väl att jag valde att gå till Häcken inför säsongen 1999 för att jag trodde det skulle vara ett enklare steg mot seniorfotboll. IFK Göteborg var intresserade och jag hade varit på deras “Sommarproffsläger” under sommaren 1998. Valet föll dock på Häcken, eftersom jag upplevde att konkurrensen i Blåvitts U-lag hade blivit för stor. Det var ett bättre/enklare steg att gå till Häcken och få träna med A-laget i perioder. Med facit i hand tror jag att jag gjorde rätt.

– Karriären går sedan vidare till DIF. Hur kommer det sig att steget går inhemskt och varför just Djurgården? Misstänker att Källström måste varit en inspiration som onekligen tog fart där.

Anledningen till att det blev Djurgården var väl främst för att dom var det enda laget som visade tillräckligt att dom verkligen ville ha mig. IFK Göteborg ville jag skulle spela ut mitt kontrakt med Häcken och sen komma över gratis, men det var inte aktuellt för mig. Jag hade spenderat fem år i Häcken och tänkte inte bara lämna på det sättet. Jag var i praktiken klar för Lyn i Norge, när Djurgården kom in och tog över showen. Eller ja, Bosse Andersson var det väl om man ska vara helt ärlig.

– Vi kan inte gå vidare från DIF utan att prata om dom där Juventus-matcherna. Hur var det att åka ner till mäktiga Delle Alpi och möta detta otroliga Juventus?

Jag vill även tillägga, trots att mitt hjärta finns hos AIK, att det 2-0 målet du gör där nere är ett sanslöst mål! Måste varit en jäkla känsla?

Jodå, det var sjukt häftiga matcher, framför allt första är ju galen, där vi som du säger leder med 2-0 i Turin och känslan kring det målet var overkligt nästan. Lite av att: vad fan håller på att hända? 

Juventus gjorde ju dock två snabba mål rätt kvickt efter vårat 2-0, så vi fick nog aldrig dom helt skärrade. Hemmamatchen levde ju i en halvlek ungefär och är fortfarande en av matcherna med allra störst tryck på läktaren jag upplevt. När vi gjorde 1-1 trodde jag Råsunda skulle bokstavligt talat explodera.

-Du har sedan väskorna och drar över sundet. Fanns det några andra bud på bordet som du såhär i efterhand kanske borde gått på?

Jag var och hälsade på Standard Liege direkt efter säsongen var slut 2005. Vi var väl också rätt överens om att en övergång skulle bli av, men jag valde att stanna kvar i DIF pga det skulle komma ett VM 2006. Jag ville spela hemma och ge mig själv bästa möjligheterna att komma med VM-truppen. Jag lyckades inte riktigt med det, men Belgien har ju inte varit nåt lyckoland för svenskar senaste tiden, så kanske var lika bra.

-Är också lite nyfiken på om farsan lyckades göra så pass stort avtryck i England 15 år tidigare att du blev stämplad som Glenns son?

Nej, eller ja, det blev ju att dom nämnde att farsan hade vunnit ligan med Liverpool, men inte på samma sätt som det kan göras här hemma. Han har ett ganska ok namn i Liverpool eftersom han vann ligan och det dröjde så länge till det hände igen, men han är nog inte större än att det nämndes och sen glömdes bort. I alla fall kände jag inte att det kom upp så ofta.

-Varför blir du kvar så pass länge i Sverige? För det kan ju inte varit total avsaknad av erbjudanden tänker jag.

Och som tidigare nämnt finns ett hjärta i AIK. Så jag måste bara fråga. Är den där matchen (bortsett från resultatet för din del) mot AIK 2009 där uppe bland dom mäktigaste? För jag tror aldrig vi kommer få se något liknande på förhand igen.

Ja, det fanns väl några klubbar som genom åren har visat intresse, men aldrig nåt konkret som var helt superintressant. Jag var väldigt nära att komma överens med Club Brügge om en övergång, men det blev aldrig nåt, för jag ville inte lämna Blåvitt i den sitsen vi befann oss då. Jag är och har alltid varit hemmakär och det har alltid varit en dröm att spela för IFK Göteborg. Det skulle vara nåt speciellt för att lämna och det kom i ärlighetens namn aldrig nåt som kändes så speciellt.

Om vi ska prata 2009 är det den häftigaste, men också givetvis den hemskaste matchen jag spelat. Att förlora guldet på hemmaplan till värsta rivalen finns ju inget värre. Likaväl som jag förstår att det är tvärtom för alla Gnagare.

Det får runda av AW:n för den här gången, det finns alltid utrymme att skicka över frågor eller ämnen att diskutera om. Ha en fin helg allihopa så hörs vi snart igen.

SKÅL